peas and carrots

Nu gäller det att ta vara på dagarna och med allt arbete i trädgården även hinna njuta av allt som blommar och växer. Det händer något hela tiden.

Nu är fröna nerstoppade i grönsakslanden, som utökades med två lådor. Jag har sått allt jag tycker om och nu håller jag tummarna. Det blir massa olika sallad, purjolök /nytt för mig), rödlök, gul lök, broccoli, rödbeta, morot, grönkål ( även det nytt för mig), mangold ( det brukar alltid lyckas), potatis ( mums), ja dill och persilja och lite andra kryddor. Sen har jag även flyttat om lite i blomlanden och varit till Stockholm och fått massa inspiration av min moster som har en fantastisk trädgård, så där med lite skog på tomten. Jag visar lite bilder från hennes trädgård nån dag. Av henne fick jag med två kaprifoler som jag satt ned, tror kanske att de skulle föredragit lite mer skugga, men vi får se, de såg lite chockade ut idag.

Mina löjtnatshjärtan står i full blom. De följde med tomten och är en blomma som jag tyckt varit fint sen jag var liten. Nu har jag även vita sådana, de är för vackra. Namnet låter även spännande, men det får jag undersöka en annan dag. Dags att njuta av äppelträdens blom, en vind och de kan vara borta över natten.

Äntligen lite värme, det tycker både jag och mina växter. OCh vad är väl en vår utan en björkskog med ett täcke av vitsippor. Det går inte att skapa i en trädgård, det kan naturen bara själv leverera. Men att odla lite varianter och njuta av varje liten individ kan man roa sig med i trädgården. Mina dubbla vistippor har nu slagit ut, att det finns massor varianter på Sippor har Siv lärt mig. Det Siv inte vet om en trädgård ja det kan knappt vara värt att veta. Det vet nog bara naturen själv. Av min granne Ines här  har jag fått botaniska tulpaner. De är riktigt tjusiga. Hoppas de förökar sig. Jag har fått höra att det är otur att tacka för blommor, men dessa gör mig glad! Att få göra någon annan glad det gör en själv glad!!

Tycker att mina land skulle behöva ett vårlyft. Kanske har jag inte uppfattat våren som jag gör denna vår då jag inte sliter rumpan av mig i skolans värld. Men nu har jag funnit att jag vil ha mer vårblommor i mina rabatter. Jag vill ju gärna att det är blommor hela året runt. Det är ju samtidigt lite sent att ordna upp det här med vårblommor nu. Det är ju mest lökar och sippor som tittar fram så här års. Om jag var en blomma skulle jag oxå vänta ett tag till innan jag tittade upp. Min granne har dock fulla gården av den lilla blå blomman Scilla. Söta, jätteblå och tydligen pigga på att föröka sig. Nu har några flyttat ned till mig och vi får se hur de sköter sig. Visst kan de få föröka sig , men nån måtta få det vara. De får finna sig i alla andra kompisar i landet. Men jag ger dem en chans, behöver som sagt lite vårfärg. De får om inte annat slåss med häcken och gräsmattan. Tror att dessa Scilla även kallas Rysk blåstjärna. Om jag har fel får gärna någon rätta mig?! Som sagt de är en ny bekanskap för mig. Det där med ryskt låter som de skulle klara sig fint i kylan. Vi får se om vi fattar tycke för varandra.

Ja annars har jag snart grönsakslådorna på plats och med pappas hjälp tänkte jag ordna ett flak grus som jag tänkte lägga mellan lådorna. Grus är ju snyggt, grusgångar ska det bli någon gång i framtiden, det är dock inte på årets projektlista. Där står härnäst gräva ny hallonhäck och gungställning.  

Idag är det måndag, en ganska kall och grå måndag. En dag då det inte händer så mycket och allt känns lite jobbigt bara. Jag önskar jorden vände sig själv, att barken hoppade ur påsen och lade sig på landen, att fröna satt sig själva och ogräset tog livet av sig själv. Men som tur är så är det ju bara växter där ute som kokar sin egen mat helt utan min hjälp, heja fotosyntesen. Nu känns det ju faktiskt lite lättare. Trädgården reder ju sig själv, det är inte en ladugård full med kor som jag har där ute. Kanske tur att mina hönsplaner bara är planer, när jag verkar ha en liten latmask i mig. Mina dillpioner verkar inte bry sig så mycket om det grå och kalla, de är inga kräsna typer. Men så har de säkert stått här i snart tvåhundra år och jag tror inte det var bättre förr. Nu finns ändå golvvärme i badrummet, fullt med mat i kylen och fri tillgång på kaffe och choklad. Om jag fantiserar lite så skulle dillpionerna  kunna föreställa några palmer lite närmre ekvatorn och värmen. Jag tar nya tag imorgon, då blir det mer göra och mindre tänka!!

Primula Veris, eller helt enkelt Gullviva, har nu börjat slå ut. När jag fick ta över min farmors gård så fick jag även ett gäng av denna söta blomma. De kommer lika lydigt tillbaka varje vår. Så länge jag minns har jag tyckt om dessa söta små blommor och tyckt om att ströva runt i farmors trädgård, för att ibland även upptäcka någon lite röd variant. Jag och grannen brukar låta fröställningarna vara kvar och har därför tillsammans skapat en äng av Gullvivor. Ja den är en av vårens absoluta favoriter!

Förra året köpte jag en kungsängslilja, jag vet inte var jag såg den först men det var förra året som jag verkligen upptäckte hur snygg den verkligen är. Jag stoppade ned löken i mitt favoritland och nu så har den kommit fram igen och börjat blomma. Här kommer lite kuriosa om denna söta växt:

Den växer oxå vilt i Sverige och är Upplands landskapsblomma.  Nordens största population av kungsängslilja finns just på Kungsängen, som utgörs av sanka slåtterängar i Uppsalas södra utkant, längs med Fyrisåns östra strand. En populär folklig myt hävdade att liljorna på Kungsängen står där efter ett slag mellan svenskar och danskar. För varje fallen dansk skall en röd lilja ha växt upp, för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så sällsynta. (Källa : Wikipedia).

 

Vi är på gång med två

Nu har sommaren kommit till Färnäs, vi hoppas verkligen att det inte var hela sommaren. Plötsligt så blir det ett grönt sken från allt som sett lite halvdött ut. Det kliar lite extra i näsan och ja det känns fint. Det har rent ut sagt varit lite skitgöra de senaste dagarna. Jag har skottat hästdynga från grannens hage och matat blommorna, Fia har gödslat hennes skötebarn, gräsmattan. Jag har städat vårt dubbelutedass och satt upp gamla affischer som andas nostalgi. Det är ju inte bara fingöra i trädgården. Men vad gör man inte för att hjälpa kretsloppet lite grann. Närmaste dagarna står lite arbete med två nya odlingslådor, slåss lite mot ogräs, klippa rosor och förhoppningsvis en grilllning.

Ena dan vinter, andra dan vår och tredje dan sommar. Ungefär så ja, det är inte konstigt att långkalsongerna och mössan åker på trots värmen, som äntligen kom. Den här tiden varje år innan växterna poppar upp så blir det lätt att man fokuserar på sten. Sten har liksom sin särskilda plats i trädgården. Sten i alla dess former, men jag tror nog de perfekt runda är favoriterna. Och den här tiden, när dikena inte är igenvuxna, det är lågt med vatten i sjön, åkrarna nyplöjda ja då är det svårt att komma hem från promenaden utan en sten i handen. Men just i år så är jag mätt på sten. Så ut och leta sten och känn glädjen över att hitta den perfekt snygga stenen ;). De inte bara är snygga ,de värmer upp landen oxå och gör att det blir mindre gräsmatta att klippa och är rena terapin att puzzla ihop och banka ned.

Idag är det en innedag, för vädret vill aldrig bli varmt, och jag ser och förstår här innefrån att ingen blomma tänker slå ut om inte våren skärper till sig. Så därför är vi inne. Någon som dock inte bryr sig så mycket om vädret är mina Pelargoner, så blomman för dagen är mina Mårbacka Pelargoner.

 

Pelargoner är jag uppvuxen med och farmor hade massor av sådana, helst röda, men även oranga och rosa. Jag tyckte de var förskräckliga tantblommor. Fula och ja det var på den tiden då alla växter som inte  bara var gröna var fula. Sen någon gång vid 25 års ålder hände något, jag köpte en pelargon. Jag blev dock inte tant.  Så jag och pelargoner har hållt ihop sen dess, ja det blir ju tio år. En favorit för mig och säkert fler som inte är de där riktiga pelargonfantasterna är Mårbacka. En rosa sak som växer så det knakar. Mycket svår att ta död på. Den kan dränkas , men gillar gärna att torka, och törstig är den, helst när den får stå i solen. De älskar sol. På vintern ställer man den lite kallt och behandlar den ännu sämre, dvs låter den vara ifred. Klipp ned den på våren, ge den lite ny jord och så tar den fart igen. Vill man ha flera så tar man bara en liten kvist och stoppar ned den i jorden och så blev det två. Alltså lätt att sköta och lätt att tycka om.

Namnet då, ja Mårbacka är ju Selma Lagerlöfs hem och det sägs även,( enligt hem & trädgård, www.icakuriren.se,  10-03-09 09:09) ) att Selma tog lite skott när hon var upp i Dalarna hos Carl och Karin Larsson och därför är Sundbornpelaronen samma eller iaf lik Mårbacka.

 

Idag fyller Rocky två år, då slipper han vara hemma och jobba i trädgården. Han har firat sin födelsedag i fåsås. Han är sådan ooootrolig hjälp annars. Hänger i krattan, gräver i landen, jagar löv och katter och det mesta som rör sig. Men han håller säkert råttorna borta, råttjägare som han är.