peas and carrots

 

Så var det höst, iallafall om man tänker på månaden september. Det finns säkert många definitioner på höst , typ om en tredjedel av löven är gula och någonting med medeltemperaturen är under 10. Och i så fall är det inte höst, sommaren 2013 håller sig envist kvar och bjuder på den ena dagen vackrare än den andra. I trädgården så kämpar de sista blommorna och det är liv i landen. Om  de flesta blommorna nu gett upp och lämnat efter sig sina frön så kan jag fortfarande njuta av alla dessa vackra blad i olika former.

 

 

Här kommer några av mina favoriter som är värda att uppskattas lite. Daggkåpan, med vackra små vattendroppar. Magiskt liksom. Dom här tål det mesta, både torka regn och annat elände.

En variant av spetsmössa, kom tyvärr lite i skymundan då en malva spred sig ut över den. Men nu har jag hjälpt den och nästa år ska jag skydda den bättre. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Slanggurka?? Har aldrig odlat, men dessa verkar bara växa på bredden . Spännande!!

Blodtopp, en växt som verkligen trivs hos mig. Vi gillar varandra. Jag kände inget speciellt när jag fick denna växt av en vän, men det växten blev snabbt en favorit. Den har sådan växtkraft, blir 1,5 meter hög. Röda små torra blommor?!, Den blir fin att torka om man gillar torkade växter. Den sägs hjälpa mot blödningar och inflammationer. Matsmältningsbefrämjande. Bladen ska ha en Gurkliknande smak.( Jag har inte smakat)  Kan användas som färskkrydda i sallad m.m. Den finns faktiskt vild på Gotland. Jag har nu fått två till andra sorter av blodtopp, men de verkar inte lika fina som denna fantastiska . Blodtopp. Verkligen en fining!

Oj vilken sommar och värme det blev. Det hade nog jag inte räknat med. En juli månad utan en knappt droppe regn. Vad är det som är bra med det då om man tänker trädgård? Hmm, ja man behöver inte klippa gräset så ofta. Dillen verkar ha klarat sig fint. Det blir också mycket bär, hallon, svarta vinbär, körsbär. Vet inte om det beror på det uteblivna regnet eller om det är alla soltimmar. Vattenslangen har använts flitigt och trots det har många växter gett upp eller blivit angripna. Något som inte verkar gilla torka är broccolin, den gav upp ganska tidigt. Även rödbetorna ser ut som små skorvar. Men det är ändå förvånande hur många växter som fixat denna torka. Ja så när inte mycket hänt på bloggen så har jag vattnat desto mer. Annars så tappar man lite suget så här inför hösten, man börjar tackla av, ogräset börjar ta över i vissa land. Nej detta var allt för denna gång. Här kommer lite av mina vackra blommor.

Jag kommer inte ihåg hur jag först verkligen upptäckte växter som inte har gröna blad. Det var nog inte kärlek vid första ögonkastet, men kanske tredje. Och när jag väl upptäckte dem så bara såg jag sådana. De är ju för bra då inget annat blommar och bryter av i de gröna rabatterna. Det finns många av dem också, här är tre av mina favoriter. Jag ska inte ge mej in på någon förklaring till varför de har röda blad, men det har säkert något med ljuset att göra och klorofyll finns säkerligen hos dem med.

 

Höstsilverax, alla som stött på denna växt tycker nog att den är riktigt stilig. Denna står här för tredje sommaren och den vill ha en lång sommar för att blomma här. Den har hittills  inte blommat, men det känns hoppfullt i år. Denna har jag fått av min kära mamma som köpte den i England på en trädgårdsresa. Jag vet att hon är lite avis på att den inte växer i hennes land, men hon är nog glad att jag tar så väl hand om den. Den är en ganska dyr filur, men jag skulle säga att den är värd sitt pris.

 

Det bor nog en liten ekorre i oss alla. Vintern väntar och det gäller att bunkra. Förr var det nödvändigt för att överleva, nu finns ju en jätteaffär öppet dagen lång året om. Men det är liksom lite roligare att äta det man själv tagit hand om. Känns lite nyttigare, lite tuffare. Man klarar sig själv liksom, frihet och styrka. Miljövänligare? Ja det vill jag ju tro, inga tomater som rest längre än de flesta människor, äpplen som jag inte besprutat en enda gång .Och nu börjar jag se resultat, vinbärsbuskarna är snart fyllda av svarta nyttigheter. Det hänger klasar från äppelträden och mangolden vill skördas. Det är nu det gäller att hålla i, fortsätta vattna, ta tid ett förvälla mangold och plocka bär.

 

En ny sort tomater för mig, en liten busktomat, med gula pärltomater. Inköpt i Nusnäs, har tyvärr tappat namnet. Men de ser smarriga ut. Tomater vill ha sol och vatten och näring. Så det är bara att hålla ut och ge dom. Föredrar busktomat som inte behöver hängas upp och så.

 

 

Mitt i högsommaren, Juli kan vara för härlig. Och mina ettåriga vallmo börjar slå ut. De kommer i många färger, från rött, vitt ,rosa, orange och mina favoriter slår ut i lila. Jag vet aldrig var jag var strött ut dessa frön och det innebär alltid en överraskning. De är även luriga och byter lite färger så varje knopp är spännande att se vad det blir av. Jag föredrar dessa ettåriga vallmo framför de tvååriga och någon perenn vallmo jag har. De ska tydligen finnas runt 120 olika sorters vallmo och det är en växt som odlades redan " av de gamla grekerna". De är tuffa, de växer där de får, inte så kräsna, kan behöva gallras då de lätt sår sig själv i massor och tar ut varandra. Och knopparna som blir när de blommat över är fantastiskt vackra. Men det gäller att njuta av dem varje dag för en vallmoblomma har ett sorligt kort liv. Dessa Vallmo har jag haft några år, jag plockar av knopparna varje höst och strör ut sent på hösten eller våren. Enkelheten och att det är helt gratis är förtjusningen.

 

 

 

Det händer mycket nu i trädgården. Pioner börjar slå ut, det växer så det knakar i pallkragarna, så nu gäller det att äta sallad av bara den. Det blir så allt på en gång jämnt. Sen regnar det och regnar, som det brukar i midsommartider. Vi har döpt vår älskade unge också i trägården, det kändes så rätt att vara hemma där vi trivs allra bäst. Våra nära och kära , släkt och vänner var där och vi hade en härlig dag. Mamma plockade en underbar bukett och av sina mostrar fick Olle ett päron och äppelträd som nu står och väntar på att få sin plats i trädgården. Att plantera ett träd är inte alltid så lätt, det ska ju stå där ett antal år och det blir större och större. Får liksom fundera hur man vill ha det när man blir gammal.  Men nu har vi bestämt oss och det är bara att ut och göra ett träningspass med spade och skottkärra. Jag gjorde även en tur upp till en handelsträdgård och kom hem med en svart akleja som jag hoppas ska trivas med de andra aklejorna. Vi har även en soffa på altan på gång och en gungställning som ska komma på plats. En dopgåva från Mormor och morfar. Som sagt vem har tid att sitta här och skriva .

Skolavslutningsvecka, ja då börjar sommaren på riktigt. Så känns det för mig iaf, trots att jag går och lufsar här hemma. Det blir så mycket tid ute så att det inte blir så mycket förevigat här, men jag vill ju ändå kunna njuta av detta i sommar, så nu har jag satt mig och tänkte rapportera lite över nuläget där ute. Jättevallmo, den knalloranga saken är på topp, förr tyckte jag de var fruktansvärt fula, men nu älskar jag dom.  Har kanske lite svårt för de ludna bladen, men knoppen och blomman är ju så cool. Syrenen har blommat över, den tokblommade i år. Det börjar gro i grönsakslanden, en rensning och första gallring står på agendan. Några av mina klematisar har kommit fint, är nöjd med en typ av buskklematis som jag fyndade förra året. Har även två nya klematisar som ska stoppas ned. Har däremot två favoriter bland mina klematisar som inte kommit upp, lite oroväckande, en av släktet vicitella med vita och limegrönablommor. Jag håller tummarna ett tag till, innan jag ger upp hoppet.

Nu börjar det hända lite där ute, tyckte det var lite segt så jag gick till mor och fick en säck hönsgödsel. Det är grejor det, luktar kanske inte så trevligt, men blommorna tycker det är gott. Det där med gödsel är ju på gott och ont, vi slängde på sådant där alggödsel på gräsmattan och nu växer den av bara den. Känns sådär att få klippa gräsmattan var och varannan dag. Ja ja , det slår ut nya blommor för var dag och jag springer runt och försöker hålla ogräset på plats. Det är allt en fin känsla att hitta det där stora ogräset och plågsamt sakta dra upp det ur landet med rot och allt.  Fick även låna mammas maskrosmördare, den var en riktig rolig anordning om man vill ha något för sig, men lite av ett evighetsarbete..

En växt som jag har lite överallt är spetsmössa. Det är en enkel liten sak som breder ut sig där den får möjlighet. Det har lite ljust gröna blad och små söta vita blommor. Så där en 20 cm hög marktäckare som passar bra ihop med sten. Att rekommendera om man vill ha något gulligt lättskött som växer av bara den både i sol och skugga.

Nej dags att ta lite kvällsluft och se över ägorna innan natten kommer.

Nu gäller det att ta vara på dagarna och med allt arbete i trädgården även hinna njuta av allt som blommar och växer. Det händer något hela tiden.

Nu är fröna nerstoppade i grönsakslanden, som utökades med två lådor. Jag har sått allt jag tycker om och nu håller jag tummarna. Det blir massa olika sallad, purjolök /nytt för mig), rödlök, gul lök, broccoli, rödbeta, morot, grönkål ( även det nytt för mig), mangold ( det brukar alltid lyckas), potatis ( mums), ja dill och persilja och lite andra kryddor. Sen har jag även flyttat om lite i blomlanden och varit till Stockholm och fått massa inspiration av min moster som har en fantastisk trädgård, så där med lite skog på tomten. Jag visar lite bilder från hennes trädgård nån dag. Av henne fick jag med två kaprifoler som jag satt ned, tror kanske att de skulle föredragit lite mer skugga, men vi får se, de såg lite chockade ut idag.

Mina löjtnatshjärtan står i full blom. De följde med tomten och är en blomma som jag tyckt varit fint sen jag var liten. Nu har jag även vita sådana, de är för vackra. Namnet låter även spännande, men det får jag undersöka en annan dag. Dags att njuta av äppelträdens blom, en vind och de kan vara borta över natten.

Äntligen lite värme, det tycker både jag och mina växter. OCh vad är väl en vår utan en björkskog med ett täcke av vitsippor. Det går inte att skapa i en trädgård, det kan naturen bara själv leverera. Men att odla lite varianter och njuta av varje liten individ kan man roa sig med i trädgården. Mina dubbla vistippor har nu slagit ut, att det finns massor varianter på Sippor har Siv lärt mig. Det Siv inte vet om en trädgård ja det kan knappt vara värt att veta. Det vet nog bara naturen själv. Av min granne Ines här  har jag fått botaniska tulpaner. De är riktigt tjusiga. Hoppas de förökar sig. Jag har fått höra att det är otur att tacka för blommor, men dessa gör mig glad! Att få göra någon annan glad det gör en själv glad!!

Tycker att mina land skulle behöva ett vårlyft. Kanske har jag inte uppfattat våren som jag gör denna vår då jag inte sliter rumpan av mig i skolans värld. Men nu har jag funnit att jag vil ha mer vårblommor i mina rabatter. Jag vill ju gärna att det är blommor hela året runt. Det är ju samtidigt lite sent att ordna upp det här med vårblommor nu. Det är ju mest lökar och sippor som tittar fram så här års. Om jag var en blomma skulle jag oxå vänta ett tag till innan jag tittade upp. Min granne har dock fulla gården av den lilla blå blomman Scilla. Söta, jätteblå och tydligen pigga på att föröka sig. Nu har några flyttat ned till mig och vi får se hur de sköter sig. Visst kan de få föröka sig , men nån måtta få det vara. De får finna sig i alla andra kompisar i landet. Men jag ger dem en chans, behöver som sagt lite vårfärg. De får om inte annat slåss med häcken och gräsmattan. Tror att dessa Scilla även kallas Rysk blåstjärna. Om jag har fel får gärna någon rätta mig?! Som sagt de är en ny bekanskap för mig. Det där med ryskt låter som de skulle klara sig fint i kylan. Vi får se om vi fattar tycke för varandra.

Ja annars har jag snart grönsakslådorna på plats och med pappas hjälp tänkte jag ordna ett flak grus som jag tänkte lägga mellan lådorna. Grus är ju snyggt, grusgångar ska det bli någon gång i framtiden, det är dock inte på årets projektlista. Där står härnäst gräva ny hallonhäck och gungställning.  

Idag är det måndag, en ganska kall och grå måndag. En dag då det inte händer så mycket och allt känns lite jobbigt bara. Jag önskar jorden vände sig själv, att barken hoppade ur påsen och lade sig på landen, att fröna satt sig själva och ogräset tog livet av sig själv. Men som tur är så är det ju bara växter där ute som kokar sin egen mat helt utan min hjälp, heja fotosyntesen. Nu känns det ju faktiskt lite lättare. Trädgården reder ju sig själv, det är inte en ladugård full med kor som jag har där ute. Kanske tur att mina hönsplaner bara är planer, när jag verkar ha en liten latmask i mig. Mina dillpioner verkar inte bry sig så mycket om det grå och kalla, de är inga kräsna typer. Men så har de säkert stått här i snart tvåhundra år och jag tror inte det var bättre förr. Nu finns ändå golvvärme i badrummet, fullt med mat i kylen och fri tillgång på kaffe och choklad. Om jag fantiserar lite så skulle dillpionerna  kunna föreställa några palmer lite närmre ekvatorn och värmen. Jag tar nya tag imorgon, då blir det mer göra och mindre tänka!!