peas and carrots

Primula Veris, eller helt enkelt Gullviva, har nu börjat slå ut. När jag fick ta över min farmors gård så fick jag även ett gäng av denna söta blomma. De kommer lika lydigt tillbaka varje vår. Så länge jag minns har jag tyckt om dessa söta små blommor och tyckt om att ströva runt i farmors trädgård, för att ibland även upptäcka någon lite röd variant. Jag och grannen brukar låta fröställningarna vara kvar och har därför tillsammans skapat en äng av Gullvivor. Ja den är en av vårens absoluta favoriter!

Förra året köpte jag en kungsängslilja, jag vet inte var jag såg den först men det var förra året som jag verkligen upptäckte hur snygg den verkligen är. Jag stoppade ned löken i mitt favoritland och nu så har den kommit fram igen och börjat blomma. Här kommer lite kuriosa om denna söta växt:

Den växer oxå vilt i Sverige och är Upplands landskapsblomma.  Nordens största population av kungsängslilja finns just på Kungsängen, som utgörs av sanka slåtterängar i Uppsalas södra utkant, längs med Fyrisåns östra strand. En populär folklig myt hävdade att liljorna på Kungsängen står där efter ett slag mellan svenskar och danskar. För varje fallen dansk skall en röd lilja ha växt upp, för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så sällsynta. (Källa : Wikipedia).

 

Vi är på gång med två

Nu har sommaren kommit till Färnäs, vi hoppas verkligen att det inte var hela sommaren. Plötsligt så blir det ett grönt sken från allt som sett lite halvdött ut. Det kliar lite extra i näsan och ja det känns fint. Det har rent ut sagt varit lite skitgöra de senaste dagarna. Jag har skottat hästdynga från grannens hage och matat blommorna, Fia har gödslat hennes skötebarn, gräsmattan. Jag har städat vårt dubbelutedass och satt upp gamla affischer som andas nostalgi. Det är ju inte bara fingöra i trädgården. Men vad gör man inte för att hjälpa kretsloppet lite grann. Närmaste dagarna står lite arbete med två nya odlingslådor, slåss lite mot ogräs, klippa rosor och förhoppningsvis en grilllning.

Ena dan vinter, andra dan vår och tredje dan sommar. Ungefär så ja, det är inte konstigt att långkalsongerna och mössan åker på trots värmen, som äntligen kom. Den här tiden varje år innan växterna poppar upp så blir det lätt att man fokuserar på sten. Sten har liksom sin särskilda plats i trädgården. Sten i alla dess former, men jag tror nog de perfekt runda är favoriterna. Och den här tiden, när dikena inte är igenvuxna, det är lågt med vatten i sjön, åkrarna nyplöjda ja då är det svårt att komma hem från promenaden utan en sten i handen. Men just i år så är jag mätt på sten. Så ut och leta sten och känn glädjen över att hitta den perfekt snygga stenen ;). De inte bara är snygga ,de värmer upp landen oxå och gör att det blir mindre gräsmatta att klippa och är rena terapin att puzzla ihop och banka ned.

Idag är det en innedag, för vädret vill aldrig bli varmt, och jag ser och förstår här innefrån att ingen blomma tänker slå ut om inte våren skärper till sig. Så därför är vi inne. Någon som dock inte bryr sig så mycket om vädret är mina Pelargoner, så blomman för dagen är mina Mårbacka Pelargoner.

 

Pelargoner är jag uppvuxen med och farmor hade massor av sådana, helst röda, men även oranga och rosa. Jag tyckte de var förskräckliga tantblommor. Fula och ja det var på den tiden då alla växter som inte  bara var gröna var fula. Sen någon gång vid 25 års ålder hände något, jag köpte en pelargon. Jag blev dock inte tant.  Så jag och pelargoner har hållt ihop sen dess, ja det blir ju tio år. En favorit för mig och säkert fler som inte är de där riktiga pelargonfantasterna är Mårbacka. En rosa sak som växer så det knakar. Mycket svår att ta död på. Den kan dränkas , men gillar gärna att torka, och törstig är den, helst när den får stå i solen. De älskar sol. På vintern ställer man den lite kallt och behandlar den ännu sämre, dvs låter den vara ifred. Klipp ned den på våren, ge den lite ny jord och så tar den fart igen. Vill man ha flera så tar man bara en liten kvist och stoppar ned den i jorden och så blev det två. Alltså lätt att sköta och lätt att tycka om.

Namnet då, ja Mårbacka är ju Selma Lagerlöfs hem och det sägs även,( enligt hem & trädgård, www.icakuriren.se,  10-03-09 09:09) ) att Selma tog lite skott när hon var upp i Dalarna hos Carl och Karin Larsson och därför är Sundbornpelaronen samma eller iaf lik Mårbacka.

 

Idag fyller Rocky två år, då slipper han vara hemma och jobba i trädgården. Han har firat sin födelsedag i fåsås. Han är sådan ooootrolig hjälp annars. Hänger i krattan, gräver i landen, jagar löv och katter och det mesta som rör sig. Men han håller säkert råttorna borta, råttjägare som han är.

Går tillbaka lite i tiden, och konstaterar att vår trädgård har så mycket fint. Längtar lite att det ska sätta fart.