Inte som i Paris, men min har videkissar
Jag var i Paris en gång för länge sedan. På den tiden då jag lämnade Färnäs ibland. Det var i slutet av april. Jag blev så imponerad av några träd utan blad men med stora rosa blommor, fick veta att det var Magnolia. När jag började fixa i trädgården så ville jag såklart ha en sådan. Vad då Zon 1? Jag sätter den mot husväggen mot söder och mycket kärlek. Det blev en Stjärnmagnolia, de skulle tydligen tåla lite bistrare klimat enligt den lokala handlaren. "Den där ska nog klara sig, lägg över lite löv på vintern". Jo jo, har nu haft min magnolia i fyra år. Den ser mest ut som en vissen sälg, får några videkissar varje vår, en gång var där faktiskt en vit blomma , men den tog en frostnatt. Och frostnätter har vi ju var och varannan natt till juli. Idag har jag planterat några penseer. Ja ifall min Magnolia inte blommar i år heller. Men den som lever får se, och lever det gör den iallafall än. Dock i annan tappning än i Paris.
Längtar lite...
Går tillbaka lite i tiden, och konstaterar att vår trädgård har så mycket fint. Längtar lite att det ska sätta fart.
April, gräva, gödsla, titta, pilla och förundras över att vi klarat vintern
Jo då, nu är vi på gång. Några bleka krokusar har vågat fram och dillpionerna är lika pigga som vanligt. Blåsippor kan man alltid lita på. Några av mina favoriter i trädgården, allium, har överlevt, kanske oxå förökat sig :), hoppas. Lite roligt att bergsvallmon som jag fått av min granne Inez har överlevt. Stenarna ligger där de ska och frugan har vänt jorden i kökslandet, men kylan och tjälen är envis. Nu väntar jag på värmen.
Nej inte än, inte ens snart..
och det känns helt ok, för nu har vi en vår och sommar framför oss. Men ett bevis på att hösten inte är helt fel. 
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
